Ibland måste man pausa

Har pausat med bloggandet ett tag. Har gått upp i tid på jobbet och all energi har gått åt till det.

Ibland behöver man en paus ... på vilket sätt varierar. För ett år sedan gick jag in i den berömda väggen och fick akut behov av "paus" från arbetet och många andra delar av livet under en längre tid. Nu när jag är stegvis på väg tillbaka får jag inse att jag kanske inte ska göra så mycket annat, inte ställa andra krav på mig själv än att vara på arbetet de timmar jag ska och göra så gott jag kan där. Just nu gör jag nästan inget som kan upplevas som krav. Vad som är krav är upp till mig att bestämma och det är känslan som avgör. Att sjunga i kör som jag tidigare tyckt varit roligt fungerade inte, jag kände kravet att närvara och att inte svika de andra och därmed var det inte roligt utan kändes endast som krav på mig och därför slutade jag och kände genast att en börda lyftes från mina axlar.

Visst det är saker man måste göra men jag lägger inte extra krav på mig själv om jag kan undvika det, det jag ska göra ska jag göra med glädje. Om någon frågar mig om jag vill hänga med på något om några veckor så säger jag att jag får se när den dagen kommer, istället för att säga ja och sedan ha dåligt samvete för att jag inte orkar och är tvungen att avboka. Jag försöker att följa dagsformen och inte binda mig. Jag försöker att välja glädje, att känna om detta verkligen är något jag vill göra eller gör jag det jag tror förväntas. Det är i alla fall en början till ett inre lugn och mer ärlighet mot sig själv. (Läs gärna boken Att välja glädje av Kay Pollak så förstår du lite bättre vad jag menar.)

Så för att göra en lång historia kort, jag skriver för att jag känner för det - inte för att jag måste.

Ha en härlig dag!
Talo