Milleniumserien ...

... är nu utläst. Böckerna blev faktiskt bara mer och mer spännande så jag kan rekommendera dem. Kul med personer som inte gör och reagerar som alla andra.

Det är konstigt, när jag läser så vill jag bara fortsätta. Jag vill ju veta vad som händer, hur det går och löser sig för alla inblandade, så jag läser på. När jag sedan till slut vänder sista bladet och boken (eller i det här fallet böckerna) är slut så känner jag en tomhet. Även om jag vill komma till slutet så vill jag inte att boken ska ta slut?! Jag är så inne i den världen att jag vill fortsätta, det är nästan som att ta avsked av en vän (eller vänner) som jag vet att jag aldrig mer kommer att få träffa.

Blev idag inspirerad att fortsätta på ett av mina egna projekt som vilat ett tag. Läste igenom en del av det jag redan skrivit. En del av det jag skrivit var väldigt bra, jag blev faktiskt själv fångad av texten och nyfiken på fortsättningen! :-) En del annat var mindre bra och behöver omarbetas rejält. Har alltid tyckt om att skriva men den här genomläsningen fick mig att inse att när jag är bra så är jag bra! Inte särskilt svenskt att säga så, jag vet, men vem bryr sig. Om inte jag själv kan säga och känna att jag är bra på vissa saker då kan jag ju inte förvänta mig att andra ska uttrycka det heller. Ärlighet mot sig själv handlar ju inte (som vissa tror) om att bara se sina brister utan även om att se det man själv är bra på.

Genomläsningen gav mig ny tilltro till mitt skrivande, så här på eftermiddagen blev det faktiskt några nya sidor skrivna! :-) Tror att jag ska jobba lite på min visionstavla igen, inspirationen flödar.